Tjänaren sa till honom: ”Kanske kvinnan är ovillig att följa med mig till det här landet. Ska jag då föra din son tillbaka till det land som du lämnat?”
Herren, himlens Gud som tog mig från min fars hus och mitt födelseland, han som talade till mig och lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar ska jag ge detta land’, han ska låta sin utsände vara framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån.
Jag tänker be en flicka: ’Räck mig din kruka så att jag får dricka’. Om hon svarar: ’Drick! Jag ska även ge dina kameler vatten’, låt henne då vara den du valt åt din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat kärlek mot min herre.”
Och det hände att innan han talat klart, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.
Han sa: ”Lovad är Jahve, min herre Abrahams Gud, som inte tagit sin kärlek och trofasthet från min herre! Och mig har Herren lett på vägen, hem till min herres bröder.”
För när han hade sett ringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, då gick han ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan.
Så kom mannen till huset. Kamelerna lastades av och det togs fram halm och foder åt dem, och vatten till att tvätta hans fötter och de mäns fötter som följde honom.
Han svarade: ’Herren, som jag vandrat inför, ska låta sin utsände vara med dig och göra din resa framgångsrik. Du ska finna en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus.
Se, här står jag vid vattenkällan. Om en ung kvinna kommer för att hämta vatten och jag säger till henne: ’Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka’,
Sedan frågade jag henne: ’Vems dotter är du?’ Hon svarade: ’Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som Milka födde åt honom.’ Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.
Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren. Jag lovprisade Jahve, min herre Abrahams Gud, som hade lett mig på rätt väg för att finna en dotter från min herres släkt åt hans son.