Isak var gammal och hans ögon var så svaga att han inget såg. Då kallade han till sig sin äldste son Esau och sa till honom: ”Min son.” Han svarade: ”Jag är här.”
Då sa han: ”Sätt fram maten så att jag får äta av min sons viltkött och välsigna dig.” Jakob satte fram det åt honom och han åt. Han gav honom också vin att dricka.
Jakob gick fram och kysste honom. När Isak kände lukten av hans kläder välsignade han Jakob och sa: ”Doften av min son är som doften av en äng som Herren välsignat.
Folk ska tjäna dig, folkslag underordna sig dig. Härska över dina bröder. Din mors söner ska underordna sig dig. Förbannade är de som förbannar dig, välsignade är de som välsignar dig.”
Isak började skaka våldsamt och sa: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom, och välsignad ska han verkligen vara.”
Då sa Esau: ”Inte undra på att han heter Jakob! För två gånger har han bedragit mig. Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse!” Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?”
Isak sa då till Esau: ”Lyssna, jag har satt honom att härska över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad kan jag då göra för dig, min son?”
Esau hatade Jakob på grund av välsignelsen som hans far gav Jakob. Han tänkte: ”Snart kommer dagarna då vi sörjer vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”
Rebecka fick höra vad hennes äldre son Esau hade sagt. Då kallade hon till sig sin yngre son Jakob och sa till honom: ”Lyssna, din bror Esau tröstar sig med planer på att döda dig.
När din brors ilska har lagt sig och han glömt vad du gjort honom, då ska jag sända bud och hämta dig. Varför skulle jag förlora er båda på en och samma dag?”
Rebecka sa till Isak: ”Jag avskyr mitt liv på grund av Hets döttrar. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en av Hets döttrar, varför ska jag då leva?”