Ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Den sa till kvinnan: ”Sa Gud verkligen att ni inte får äta av något träd i trädgården?”
Kvinnan såg att trädet var gott att äta av och åtråvärt för ögat. Och det lockade till visdom. Så hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.
Då sa Herren Gud till ormen: ”För att du gjorde detta ska du vara under förbannelse mer än all boskap och markens alla djur. På din buk ska du kräla, och stoft ska du äta alla dina livsdagar.
Till kvinnan sa han: ”Jag ska göra din plåga intensiv när du är med barn. Med smärta ska du föda barn. Din man ska du vilja dominera, men han ska råda över dig.”
Till Adam sa han: ”För att du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av, är marken under förbannelse på grund av dig. Plågad ska du äta vad den ger alla dina livsdagar.
Herren Gud sa: ”Mannen har nu blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får han inte sträcka ut handen och ta även av livets träd och äta, och leva för evigt.”