När han sa: ’De spräckliga ska vara din lön’, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sa: ’De strimmiga ska vara din lön’, då fick hela hjorden strimmig avkomma.
Och han sa: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. För jag har sett allt som Laban gjort mot dig.
Om du hittar någon här som har dina gudar ska den dö. Inför våra släktingar kan du peka ut om jag har något hos mig som är ditt. Ta det i så fall!” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Hon sa till sin far: ”Bli inte arg, herre, men jag kan inte resa mig för dig, för jag har det på kvinnors vis.” Så han letade, men fann inte husgudarna.
Nu har du letat igenom allt jag äger. Har du funnit något som tillhör dig? Lägg fram det här inför mina och dina släktingar så de kan döma mellan oss båda.
Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, utan ersatte det själv. Du krävde ersättning av min hand för det som stulits på dagen eller på natten.
Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak fruktar – så hade du låtit mig gå tomhänt. Men Gud såg mitt lidande och mina händers slit, och han fällde domen i natt.”
Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, sönerna är mina söner, och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Men vad kan väl jag i dag göra för mina döttrar eller barnen som de fött?
Gör du mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av dem, ska du veta att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”
Röset och stoden är vittnen: jag ska inte passera röset på väg mot dig med ont uppsåt, och du ska inte passera röset och stoden på väg mot mig med ont uppsåt.