Detta är Jakobs historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren med sina bröder. Som pojke hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Josef berättade för deras far om allt ont han hörde om bröderna.
Josef hade ännu en dröm som han berättade för sina bröder. Han sa: ”Lyssna, jag har haft ännu en dröm. Se, solen, månen och elva stjärnor böjde sig för mig.”
När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sa: ”Vad är det för en dröm du hade? Skulle verkligen jag och din mor och dina bröder komma och böja oss till marken för dig?”
Då sa Israel: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka och ge mig besked.” Så sände han iväg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
Och han fortsatte: ”Låt inte blod flyta! Kasta honom ner i brunnen här i ödemarken, men bär inte hand på honom!” Han ville rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
Sedan satte de sig för att äta. Då fick de se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med kryddor, balsam och myrra som de skulle föra ner till Egypten.
När de midjanitiska köpmännen kom drog bröderna upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo silvermynt till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.
Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han vägrade låta sig tröstas utan sa: ”Nej, jag vill sörjande fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.