De svarade: ”Mannen förhörde sig noga om oss och vår släkt. Han sa: ’Lever er far ännu? Har ni någon bror?’ Vi besvarade hans frågor. Hur kunde vi veta att han skulle uppmana oss att hämta vår bror?”
Jag ska garantera hans säkerhet. Du kan hålla mig ansvarig för honom. Om jag inte återvänder med honom till dig och ställer honom framför dig, ska jag vara en syndare inför dig för alltid.
Då sa deras far Israel till dem: ”Om så måste ske, gör så här: Ta lite av landets bästa i era säckar och för ner till mannen som gåva: lite balsam, lite honung, kryddor, myrra, pistaschnötter och mandlar.
Må Gud den Allsmäktige låta er möta barmhärtighet inför mannen så att han sänder tillbaka er andre bror och Benjamin. Och blir jag barnlös, så blir jag barnlös.”
När Josef såg Benjamin med dem, sa han till sin husförvaltare: ”För männen till huset, slakta ett djur och tillred, för männen ska äta middag med mig.”
Men när männen fördes in i Josefs hus blev de rädda, och sa: ”Det är på grund av pengarna vi förs in här, de som var med tillbaka i våra säckar förra gången. Nu går han till angrepp och kastar sig över oss och gör oss till slavar och tar våra åsnor.”
Förvaltaren sa: ”Allt är väl, var inte rädda! Er Gud och er fars Gud har lagt en skatt i era säckar. Jag har fått era pengar.” Sedan förde han ut Simeon till dem.
Josef lyfte blicken och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, och frågade: ”Är detta er yngste bror som ni talade om?” Han fortsatte: ”Gud ska visa dig nåd, min son.”
De satte fram för honom och för bröderna och för de egyptier som åt hos honom, var för sig. För egyptier får inte äta med hebreer, det skulle vara anstötligt för dem.