De kom lite utanför staden. Då sa Josef till sin husförvaltare: ”Sätt efter männen! När du hinner upp dem ska du säga: Varför har ni lönat gott med ont?
Juda svarade: ”Vad kan vi säga till min herre? Hur ska vi uttrycka oss och hävda vår oskuld? Gud har avslöjat dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både vi och den i vilkens hand bägaren hittades hos.”
Men Josef sa: ”Nej, aldrig att jag skulle göra så! Mannen i vilkens hand bägaren hittades hos ska bli min slav. Ni andra kan lugnt resa hem till er far.”
Juda steg då fram till honom och sa: ”O, min herre, var snäll och låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte arg på din tjänare, för du är som farao.
Vi svarade: ’Vi har en gammal far och en son till honom, en ung pojke som han fick på gamla dagar. Pojkens bror är död, så han är ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.’
Vi svarade: Vi kan inte fara dit ner. Om vår yngste bror är med oss kan vi fara. Men om inte vår yngste bror är med får vi inte träda fram inför mannen.
Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken. Jag sa att om jag inte återvänder med honom ska jag vara en syndare inför min far för alltid.