Sedan sa de till farao: ”Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaan. Vi ber att dina tjänare ska få bo i Goshen.”
Egypten ligger öppet för dig. Din far och dina bröder ska bo i den bästa delen av landet. De kan bo i Goshen. Och om du vet att det finns duktiga män bland dem, så ge dem ansvaret för min boskap.”
Jakob svarade: ”Jag har vandrat som främling i 130 år. Få och onda har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina fäders levnadsår under deras vandringstid.”
Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan kom alla egyptier till Josef och sa: ”Ge oss bröd! Ska vi dö framför dina ögon bara för att våra pengar är slut?”
Så kom de med sin boskap till Josef. Och han gav dem bröd i utbyte mot hästarna, fåren, korna och åsnorna. Så försörjde han dem det året med bröd i utbyte mot all deras boskap.
Det året gick, och året därpå kom de till honom och sa: ”Vi kan inte dölja för vår herre att pengarna är slut och att boskapen tillhör dig. Inget är kvar åt vår herre förutom våra kroppar och vår jord.
Ska vi dö framför dina ögon, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Och ge oss utsäde så att vi får leva och inte dör och vår jord blir naken.”
När tiden närmade sig då Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sa till honom: ”Om jag kan få din välvilja, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet: Begrav mig inte i Egypten.