Men duvan fann ingen viloplats för sin fot utan återvände till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog duvan in till sig i arken.
Det år då Noa fyllde 601 år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat.
Alla djur du har hos dig, allt kött, ska du ta med dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de sprids över jorden och är fruktsamma och blir många på jorden.”
När Herren kände den blidkande doften sa han till sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna marken för människans skull, fastän människohjärtat är böjt åt det onda allt från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.