Då sa David: ”Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig godhet.” Så David sände några av sina tjänare för att beklaga faderns bortgång. När Davids tjänare kom till ammoniternas land,
sa ammoniternas furstar till sin herre Hanun: ”Tror du det är för att hedra din far som David sänt dem för att beklaga sorgen? Nej, David har sänt sina tjänare till dig för att samla information om staden och spionera på den och sedan förstöra den.”
När detta berättades för David sände han några för att möta dem, eftersom männen blivit så grovt förödmjukade. Kungen lät säga: ”Stanna i Jeriko tills skägget växt ut. Kom sedan tillbaka.”
Ammoniterna förstod att David nu avskydde dem. Så de sände bud och lejde 20000 arameiska fotsoldater från Bet-Rehob och Soba, och 1000 man från kungen i Maaka, och 12000 man från landet Tob.
Ammoniterna marscherade ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden. Arameerna från Soba och Rehob samt männen från Tob och Maaka, gick i ställning för sig själva på öppna fältet.
När ammoniterna såg att arameerna flydde, flydde de för Abishaj och gick in i staden. Joab avbröt fälttåget mot ammoniterna och återvände till Jerusalem.
Men arameerna flydde för Israel. David dödade av arameerna manskapet på 700 vagnar och 40 000 ryttare. Han nedgjorde också till döds deras överbefälhavare Shobak.
Hadadezers alla lydkungar insåg att de hade blivit besegrade av israeliterna. Då slöt de fred med Israel och underkastade sig dem. Därefter vågade inte arameerna hjälpa ammoniterna mer.