När våren kom då kungar drar i fält, sände David ut Joab och hans män samt hela Israels armé. De förgjorde ammoniterna och belägrade Rabba. Men David blev kvar i Jerusalem.
Det hände en kväll. David hade stigit upp från sängen och gick omkring på palatstaket. Därifrån fick han syn på en badande kvinna som var mycket vacker.
David sände då några män för att hämta henne. Hon kom till honom, och han låg med henne. - Hon hade just renat sig från sin mensperiod. - Sedan återvände hon hem.
När David fick rapporterat att Uria inte hade gått ner till sitt hus, sa han till Uria: ”Du kommer ju från en resa. Varför gick du inte ner till ditt hus?”
Uria svarade: ”Arken och Israel och Juda bor i tält. Min herre Joab och hans tjänare har slagit läger ute i det fria. Skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru? Så sant du lever och så sant din själ lever, det gör jag inte!”
Sedan inbjöd David Uria till sig. Och Uria åt och drack och David fick honom full. På kvällen gick Uria ut och lade sig på sin bädd bland sin herres tjänare. Han gick inte ner till sitt hus.
Vem var det som dödade Abimelek, Jerubbeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner en kvarnsten på honom från muren i Tebes, så att han dog? Varför gick ni så nära muren?’ Då ska du säga: Din tjänare hettiten Uria är också död.”
David sa till budbäraren: ”Säg till Joab: ’Ta det inte så hårt, för vem svärdet slukar är oförutsebart. Intensifiera ditt angrepp mot staden och förstör den.’ Och uppmuntra honom.”
Efter sorgetiden sände David bud och lät hämta henne till sitt hus. Hon blev hans hustru och födde honom en son. Men det som David hade gjort var ont i Herrens ögon.