Han frågade Amnon: ”Varför ser du så ömklig ut vareviga morgon, kungason? Vad är det fråga om?” Amnon svarade honom: ”Jag älskar Tamar, min bror Absaloms syster.”
Jonadab sa: ”Lägg dig på din säng och låtsas vara sjuk. Säg sedan till din far när han besöker dig: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt mig få se på när hon tillagar maten och sedan äta den ur hennes hand.”
Amnon gick till sängs och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sa Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor medan jag ser på, och låt mig få äta dem från hennes hand.”
Så Tamar gick till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor medan Amnon såg på, och så gräddade hon dem.
Sedan sa Amnon till Tamar: ”Kom hit med maten till sovkammaren, så att jag får äta från din hand.” Tamar tog kakorna hon bakat och bar in dem i sovkammaren till sin bror Amnon.
Efteråt fylldes Amnon av brinnande hat mot henne. Hans hat mot henne var starkare än den kärlek han förut hade haft. Amnon sa till henne: ”Gå upp och stick iväg!”
Hennes bror Absalom sa till henne: ”Har din bror Amnon rört dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här påverka dig.” Så bodde Tamar ensam i sin bror Absaloms hus.
Kungen svarade: ”Nej, min son. Vi kommer inte alla, det skulle bli till besvär för dig.” Trots att Absalom vädjade ville kungen inte gå med, men han gav Absalom sin välsignelse.
Absalom befallde sina tjänare: ”Lägg märke till när vinet gjort Amnon rusig, och jag säger till er: ’Hugg ner Amnon!’ då ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som befallt er. Var starka och modiga!”
Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sa: ”Min herre får inte tro att de dödat alla de unga männen, kungens söner. Det är bara Amnon som är död. Detta har Absalom talat om från den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar.