När David hade gått ett stycke från bergets topp mötte honom Siba, Mefiboshets tjänare. Han hade ett par åsnor lastade med tvåhundra bröd, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en lägel vin.
Kungen frågade honom: ”Varför har du med dig detta?” Siba svarade: ”Åsnorna kan ridas av kungens familj, brödet och fruktkakorna kan ätas av tjänarna, och vinet kan drickas av dem som utmattas i öknen.”
Kungen sa: ”Men var är din herres son Mefiboshet?” Siba svarade: ”Han är kvar i Jerusalem, för han sa att Israels hus i dag skulle ge honom tillbaka hans fars kungadöme.”
Då sa kungen till Siba: ”Allt som tillhör Mefiboshet ska vara ditt.” Siba svarade: ”Jag bugar mig i all respekt. Låt mig få din välvilja, min herre kung.”
Kung David nådde fram till Bahurim. Då kom en man ut därifrån som var släkt med Sauls hus. Han hette Shimei och var son till Gera. Han for ut i förbannelser
Herren tar hämnd på dig för allt blod i Sauls hus. Du tog kungadömet från honom, men Herren ger det till din son Absalom. Se hur ofärden drabbar dig, för du är en mördare!”
Men kungen sa: ”Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Om han förbannar för att Herren befallt honom att förbanna David, vem kan då ifrågasätta honom?”
David sa vidare till Abishaj och alla sina tjänare: ”Min son, ja, mitt eget kött och blod, försöker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom hålla på och förbanna, för Herren har befallt honom det.
Ahitofel svarade: ”Ligg med din fars bihustrur som han lämnade kvar för att se efter palatset. När hela Israel får höra att du gjort dig förhatlig för din far, ska det styrka modet hos alla dina anhängare.”