Därefter sände han iväg armén: en tredjedel under Joab, en tredjedel under Abishaj, Serujas son, Joabs bror, och en tredjedel under Ittaj från Gat. Och kungen sa till männen: ”Jag ska själv också dra ut med er.”
Men krigsfolket sa: ”Du får inte gå med! För vare sig vi måste fly eller hälften av oss stupar bryr de sig inte om oss. Men du är värd som tiotusen av oss. Så det är bättre att du står redo att bistå oss från staden.”
Då sa kungen: ”Jag gör det ni anser vara bäst.” Så kungen ställde sig vid stadsporten medan hela armén marscherade ut i avdelningar på hundra och tusen.
Kungen befallde Joab, Abishaj och Ittaj och sa: ”För min skull, gå varsamt fram med den unge Absalom.” Alla hörde när kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.
Absalom blev upptäckt av Davids män. Han red på sin mulåsna som kom in under en stor terebint med täta grenar. Och Absaloms huvud fastnade i terebinten. Han blev hängande mellan himmel och jord medan mulåsnan under honom sprang vidare.
Joab sa till mannen som informerade honom: ”Du såg honom! Varför slog du honom inte genast till marken? Då skulle jag ha gett dig en årslön och ett bälte.”
Mannen svarade Joab: ”Om jag än fick hundra årslöner i mina händer skulle jag inte lyfta handen mot kungens son. För vi hörde kungens befallning till dig, Abishaj och Ittaj: ’Var rädda om den unge Absalom!’
Medan Absalom levde hade han låtit resa åt sig en stenstod i Kungadalen, för han tänkte: ”Jag har ingen son som kan bevara minnet av mitt namn.” Han uppkallade stenstoden efter sitt namn, och den heter än i dag Absaloms monument.
Ahimaas, Sadoks son, sa åter till Joab: ”Vad som än händer, låt mig få springa iväg efter kushiten.” Joab sa: ”Varför vill du göra det, min son? Det är ju inget bud som bringar lön.”
Väktaren såg en annan man komma springande, och ropade till portvakten: ”Titta, ännu en ensam man kommer springande!” Kungen sa: ”Det är också en budbärare.”
Ahimaas ropade till kungen: ”Allt är väl!” Och han böjde sig ner inför kungen med ansiktet mot marken och sa: ”Lovprisad är Jahve din Gud som utlämnat männen som lyfte handen mot min herre kungen!”
Då frågade kungen: ”Är allt väl med den unge mannen Absalom?” Ahimaas svarade: ”Jag såg att det rådde kaos när Joab sände iväg kungens andre tjänare och mig, din tjänare, men jag vet inte vad det gällde.”
Kungen frågade kushiten: ”Är allt väl med den unge mannen Absalom?” Kushiten svarade: ”Som det gick med den unge mannen, så må det gå med min herre kungens fiender och med alla som med ont uppsåt reser sig mot dig.”
Kungen blev chockad. Han gick upp i salen ovanför porten och grät. Medan han gick ropade han: ”Min son Absalom! Min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!”