Då gick Joab in i huset till kungen och sa: ”I dag har du fått alla dina män att skämmas, de som i dag har räddat livet på dig, dina söner, döttrar, hustrur och bihustrur.
Du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig! Du har visat i dag att dina befälhavare och män betyder noll och intet för dig. Jag inser nu att om Absalom varit vid liv och vi andra varit döda i dag, skulle du ha varit nöjd.
Res dig nu och gå ut och uppmuntra dina män. Om du vägrar då svär jag vid Herren att inte en enda man kommer att förbli hos dig över natten. Och det skulle vara värre för dig än all den ofärd som drabbat dig i hela ditt liv.”
Då reste sig kungen upp och satte sig i porten. Och det meddelades till alla män: ”Nu sitter kungen i porten.” Då kom de alla och ställde upp sig framför kungen. Israeliterna hade flytt till sina hem.
Och folket i alla Israels stammar hamnade i ordväxling med varandra: ”Kungen räddade oss från våra fiender och friade oss från filisteerna. Nu har han flytt landet på grund av Absalom.
När kungen i sitt hus fick höra om hela Israels samtalsämne sände han ett budskap till prästerna Sadok och Abjatar: ”Säg till de äldste i Juda: Varför ska ni vara de sista att hämta kungen hem igen?
Han hade med sig tusen man från Benjamin. Även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, kom med sina femton söner och tjugo tjänare. De skyndade till Jordanfloden före kungen.
De gick över vid vadstället för att föra över kungens husfolk och uppfylla hans önskemål. Shimei, Gerars son, föll ner inför kungen när han skulle ta sig över floden,
och sa till kungen: ”Min herre, håll mig inte skyldig och tänk inte på hur illa din tjänare handlade den dag då min herre kungen lämnade Jerusalem. Jag ber att kungen inte ska lägga det på hjärtat.
David svarade: ”Serujas söner, vad har jag med er att göra? Är ni mina fiender i dag? Skulle någon avrättas i Israel i dag? Skulle jag inte veta att jag i dag är kung över Israel?”
Mefiboshet, Sauls son, kom också ner för att möta kungen. Hans fötter och skägg var ovårdade och hans kläder var otvättade alltifrån den dag kungen drog bort till den dag då han återvände välbehållen.
Han svarade: ”Min herre kung, min tjänare Siba bedrog mig, för jag bad honom att sadla min åsna så att jag kunde rida på den och följa kungen, för din tjänare är ju halt.
Hela min fars hus förtjänade inget annat än döden inför min herre kungen. Ändå lät du din tjänare sitta bland dem som äter vid ditt bord. Vilken rätt har jag då mer att vädja inför kungen?”
Jag är nu åttio år. Kan jag skilja mellan bra och dåligt? Kan din tjänare känna smaken på mat och dryck? Kan jag ännu höra sångare och sångerskor? Så varför skulle din tjänare bli ännu en börda för min herre kungen?
Låt din tjänare få återvända så att jag får dö i min hemstad, nära mina föräldrars grav. Här är din tjänare Kimham. Låt honom få gå över med min herre kungen, och gör för honom vad du anser vara bäst.”
Plötsligt kom alla Israels män till kungen och sa: ”Varför fick våra bröder, Judas män, smussla bort dig och föra kungen och hans husfolk över Jordanfloden tillsammans med Davids män?”
Alla Judas män svarade Israels män: ”Kungen står ju oss närmast! Varför upprörs ni över det? Har vi låtit kungen försörja oss? Har han skaffat oss fördelar?”
Israels män svarade Judas män: ”Vi har tio gånger större del i kungen och kan göra större anspråk på David. Så varför föraktar ni oss? Var det inte vi som först talade om att hämta hem vår kung?” Men Judas män ordade ännu värre än Israels män.