En usel man från Benjamins stam råkade befinna sig där. Han hette Sheba och var son till Bikri. Han blåste i hornet och sa: ”Vi har ingen del i David, ingen arvslott i Jishajs son. Gå hem, alla Israels män!”
Kung David anlände till sitt palats i Jerusalem. Han tog de tio bihustrurna som han kvarlämnat för att se efter palatset, och satte dem i ett bevakat hus. Han försörjde dem, men låg inte med dem. De hölls instängda till sin död och levde som änkor.
Då sa David till Abishaj: ”Nu kommer Sheba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Ta mina män och sätt efter honom innan han når någon befäst stad och undkommer oss.”
När de kom till den stora stenen vid Gibeon mötte dem Amasa. Joab bar sin vapendräkt med bälte utanpå och med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han gick fram, föll svärdet ut.
Amasa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab höll i handen. Joab högg honom i magen så att inälvorna rann ut på marken. Han dog med ett hugg. Sedan fortsatte Joab och hans bror Abishaj att förfölja Sheba, Bikris son.
Amasa låg badande i blod mitt på vägen. När mannen såg att allt krigsfolk stannade till där, flyttade han Amasa från vägen ut på fältet. Han kastade ett skynke över honom eftersom han såg att alla som kom förbi stannade.
Joabs män kom och belägrade Sheba i Abel Bet-Maaka. De kastade upp en vall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs krigsfolk arbetade på att rasera muren.
Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd som heter Sheba, Bikris son, har lyft handen mot kung David. Ge mig bara honom så lämnar jag staden.” Kvinnan svarade Joab: ”Hans huvud ska kastas ut till dig över muren.”
Sedan vände sig kvinnan till allt folket med sitt kloka råd. De högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Han blåste i hornet och de lämnade staden, var och en hem till sig. Joab själv återvände till kungen i Jerusalem.