|
| 1 |
|
| David talade till Herren denna sång den dag då Herren räddade honom från alla hans fiender och från Saul. |
|
| 2 |
|
| Han sa: Herren är min klippa, min borg, min räddare, |
|
| 3 |
|
| min Gud, mitt berg, min tillflykt, min sköld, min starka frälsning, min fästning, mitt skydd, min Frälsare som räddar mig från våldet. |
|
| 4 |
|
| Jag ropade till Herren som är värd att lovprisas, och jag frälstes från mina fiender. |
|
| 5 |
|
| Dödens vågor omslöt mig, fördärvets floder fasade mig, |
|
| 6 |
|
| dödsrikets rep omslingrade mig, dödens fällor låg framför mig. |
|
| 7 |
|
| Jag anropade Jahve i min nöd, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han mig, mitt rop nådde hans öron. |
|
| 8 |
|
| Då blev en kraftig jordbävning, himlens grundvalar skakade häftigt. För han var fruktansvärt vred. |
|
| 9 |
|
| Rök från hans näsa, förtärande eld från hans mun, glödande kol flammade från honom, |
|
| 10 |
|
| Han delade på himlen och steg ner, med svarta moln under sina fötter. |
|
| 11 |
|
| Han red på en kerub och flög, han sågs på vindens vingar. |
|
| 12 |
|
| Han dolde sig i mörker runt om, i vattenmassor och svarta skyar. |
|
| 13 |
|
| Från strålglansen framför honom flammade brinnande kol. |
|
| 14 |
|
| Herren dundrade i himlen, den Högste lät sig höras. |
|
| 15 |
|
| Han sköt pilar och skingrade dem, blixtar och förvirrade dem. |
|
| 16 |
|
| Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottades för Herrens bestraffning, då han fnyste av vrede. |
|
| 17 |
|
| Från höjden grep han min hand, drog mig upp ur väldiga vatten. |
|
| 18 |
|
| Han frälste mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga. |
|
| 19 |
|
| De angrep mig på min olycksdag, men Herren var mitt stöd. |
|
| 20 |
|
| Han förde mig ut till frihet, han frälste mig eftersom han älskar mig. |
|
| 21 |
|
| Herren lönade min rättfärdighet, han belönade mitt fläckfria liv. |
|
| 22 |
|
| För jag har hållit mig på Herrens vägar och inte i ondska avvikit från min Gud. |
|
| 23 |
|
| Jag tänkte på alla hans förordningar, jag avvisade inte hans föreskrifter. |
|
| 24 |
|
| Jag var oförvitlig inför honom, jag avhöll mig från synd. |
|
| 25 |
|
| Därför belönade Herren min rättfärdighet, mitt fläckfria liv inför hans ögon. |
|
| 26 |
|
| Du är helig mot den helige, oförvitlig mot den oförvitlige, |
|
| 27 |
|
| ren mot den rene. Men du är lömsk mot den perverse. |
|
| 28 |
|
| Du frälser de utsatta, men du har ögonen på de arroganta och förödmjukar dem. |
|
| 29 |
|
| Herre, du är min lykta, Herren lyser upp mitt mörker. |
|
| 30 |
|
| Med dig stormar jag mot en formering, med dig rusar jag över vallen. |
|
| 31 |
|
| Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som söker skydd hos honom. |
|
| 32 |
|
| För vem är Gud om inte Jahve, vem är en klippa om inte vår Gud? |
|
| 33 |
|
| Gud är mitt starka värn, han gör min väg oklanderlig. |
|
| 34 |
|
| Han ger mig hjortens snabba fötter och för mig upp på trygga höjder. |
|
| 35 |
|
| Han tränar mina händer för krig, mina armar att spänna kopparbågen. |
|
| 36 |
|
| Du ger mig din frälsning som sköld, din hjälpsamhet gör mig stor. |
|
| 37 |
|
| Du breddar min vandrings väg, mina fötter står stadigt. |
|
| 38 |
|
| Jag förföljde och förgjorde mina fiender, jag återvände inte förrän de var slagna. |
|
| 39 |
|
| Jag slukade dem och hade ihjäl dem, de blev liggande, fallna under mina fötter. |
|
| 40 |
|
| Du iklädde mig krigets styrka. Du kuvade mina angripare inför mig. |
|
| 41 |
|
| Du böjde mina fienders nackar för mig, och jag förintade dem som hatade mig. |
|
| 42 |
|
| De såg sig om, men ingen hjälpte. Och de ropade förgäves till Herren. |
|
| 43 |
|
| Jag finmalde dem som stoft på marken, jag krossade dem och trampade ner dem som gatans smuts. |
|
| 44 |
|
| Du räddade mig från mitt folks strider, du bevarade mig som huvud över länderna, okända folkslag blev mina tjänare. |
|
| 45 |
|
| Främlingar kryper för mig, så fort de hör om mig lyder de mig. |
|
| 46 |
|
| Främlingar sjunker ihop och kommer darrande ur sina fästen. |
|
| 47 |
|
| Herren lever! Lov och pris till min klippa! Upphöjd är min Gud, min frälsnings klippa. |
|
| 48 |
|
| Han är den Gud som ger mig hämnd, underkuvar folken åt mig, |
|
| 49 |
|
| för mig ut från mina fiender, upphöjer mig över mina motståndare och räddar mig från våldsmän. |
|
| 50 |
|
| Jahve, därför vill jag prisa dig bland folken, och lovsjunga ditt namn! |
|
| 51 |
|
| Han ger sin kung väldiga segrar och visar trogen kärlek mot sin smorde, mot David och hans ätt till evig tid. |
|
|
|
|