Så kungen sa till Joab, befälhavaren för hans armé som var hos honom: ”Res runt till alla Israels stammar, från Dan till Beer-Sheba. Räkna krigsfolket så att jag får veta deras antal!”
Joab svarade kungen: ”Må Jahve din Gud föröka krigsfolket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få bevittna det. Men varför vill du göra detta?”
Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket. Han sa till Herren: ”Jag har syndat svårt genom min handling. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat vansinnigt.”
Så Gad kom till David och berättade för honom och sa: ”Ska det komma svält i ditt land i sju år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de jagar dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Tänk noga efter vilket svar jag ska ge honom som sänt mig.”
Men när ängeln sträckte ut sin hand över Jerusalem för att fördärva det, sörjde Herren över ofärden. Han sa till ängeln som fördärvade folket: ”Stopp! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.
När David fick se ängeln som slog folket sa han till Herren: ”Det är jag som har syndat. Det är jag som handlat ont. Men vad har dessa får gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
Arauna frågade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig. Jag vill där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.”
Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Jahve min Gud brännoffer utan kostnad.” Så David köpte tröskplatsen och oxar för fem årslöner.
Och David byggde där ett altare åt Herren och frambar brännoffer och fredsoffer. Därefter lyssnade Herren till landets bön, och plågan upphörde i Israel.