Sauls son hade två män, Baana och Rekab, som var ledare för sina plundringståg. De var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins söner. Även Beerot räknas nämligen till Benjamin,
Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Sköterskan tog honom och flydde, men under flykten föll pojken och blev halt. Han hette Mefiboshet.
De hade tagit sig in i huset medan Ish-Boshet låg på sin bädd i sovrummet. Efter att de hade ihjäl honom högg de av honom huvudet. Och de tog huvudet med sig och gick genom Arabah hela natten.
De kom med Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sa till kungen: ”Se, här är Ish-Boshets huvud, son till din fiende Saul som ville ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre kungen hämnd på Saul och hans efterkommande.”
den man som sa till mig att Saul var död trodde han kom med goda nyheter. Men jag lät gripa och döda honom i Siklag. Det var lönen jag gav honom för hans nyhet!
Nu har onda män dödat en rättfärdig man i hans eget hem och hans egen säng. Har jag då inte större anledning att utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden?”
På Davids befallning dödade hans unga män dem. De högg av dem händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.