På Herrens befallning ropade han mot altaret: ”Altare! Altare! Så säger Herren: Lyssna, åt Davids hus ska födas en son vid namn Josia. På dig ska han slakta prästerna på höjderna som tänder offereld på dig, och människoben ska brännas på dig.”
När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, sträckte han ut handen från altaret och sa: ”Grip honom!” Men handen som han sträckte ut mot honom förstenades, och han kunde inte dra den tillbaka.
Då sa kungen till gudsmannen: ”Vädja till Jahve din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka handen igen.” Så gudsmannen vädjade till Herren, och kungen kunde åter dra tillbaka handen, som blev återställd.
I Betel bodde en gammal profet. Hans söner kom och berättade för honom allt som gudsmannen hade gjort i Betel den dagen och vad han hade sagt till kungen. När de hade berättat det för sin far,
Profeten sa till gudsmannen: ”Jag är profet liksom du. Och en ängel sa till mig på Herrens befallning: Ta honom tillbaka hem till dig så att han får äta och dricka.” Den gamle profeten ljög för honom.
Han gav sig av. Men på vägen angreps han av ett lejon som dödade honom. Hans lik låg slängd på vägen medan åsnan stod bredvid. Även lejonet stod bredvid liket.
När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sa han: ”Det är gudsmannen. Han som trotsade Herrens ord. Därför gav Herren honom till lejonet som rev ihjäl honom, enligt det ord som Herren talade till honom.”
Inte ens efter detta vände Jerobeam om från sin onda väg. Han fortsatte att utse vilka som helst ur folket till präster på höjderna. Varje man som kände för att bli präst på höjderna avskilde han.