För David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon. Han hade under hela sitt liv aldrig avvikit från något som Gud befallde honom, förutom vad gällde hettiten Uria.
Han berövade även sin mor Maaka hennes drottningvärdighet eftersom hon hade rest en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner avgudabilden och brände upp den i Kidrondalen.
Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens tempel och i kungapalatset. Kung Asa gav det åt sina tjänare och sände dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hezjon, Arams kung som bodde i Damaskus, med detta budskap:
”Vi har ett förbund med varandra, som det var mellan min far och din far. Jag sänder dig här gåvor av silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han drar bort från mig.”
Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och angrep Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinneret och hela Naftalis land.
Då sammankallade kung Asa precis alla i Juda. De förde bort stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste kung Asa Geba i Benjamin och Mispa.
Asas verksamhet i övrigt, alla hans stordåd, allt han gjorde och städerna han byggde, är nedtecknat i Judas kungars krönika. När han blev gammal fick han en sjukdom i fötterna.
Basha, Ahias son, av Isaskars hus, anstiftade en sammansvärjning mot Nadab. Och Basha dödade honom vid Gibbeton som tillhörde filisteerna. Detta hände medan Nadab och hela Israel belägrade Gibbeton.
Så fort Basha blev kung hade han ihjäl allt Jerobeams husfolk. Han lät inte en levande själ bli kvar, utan utrotade dem enligt det ord som Herren talat genom sin tjänare Ahia från Shilo.