Elia från Tishbe bodde som främling i Gilead. Han sa till Ahab: ”Så sant Jahve lever, Israels Gud som jag står inför: Under de här åren ska det varken bli dagg eller regn om inte jag befaller det.”
Så han reste sig upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten såg han där en änka som samlade ved. Han ropade till henne: ”Var snäll och hämta lite vatten åt mig i ett kärl så jag får dricka.”
Hon sa: ”Så sant Jahve din Gud lever, jag har ingen brödbit, bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag samlar nu ihop några vedpinnar och ska gå hem och laga till något åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.”
För så säger Jahve, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren sänder regn på jorden.”