När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, tog Obadja hundra profeter och gömde dem i två grottor med femtio i varje, och försåg dem med mat och dryck.
Ahab sa till Obadja: ”Far igenom landet till alla källor och bäckar! Kanske finner vi gräs nog att hålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta några av djuren.”
Så sant Jahve din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har låtit söka efter dig. När de svarade att du inte fanns där, lät han dessa riken och folk gå ed på att de inte funnit dig.
Herrens Ande rycker säkert bort dig till en okänd plats så fort jag lämnat dig. När jag sedan går och underrättar Ahab dödar han mig när han inte finner dig. Ändå har jag, din tjänare, fruktat Herren från min ungdom.
Har inte min herre fått höra vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter? Jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje, och försåg dem med mat och dryck.
Men sammankalla nu hela Israel till mig på berget Karmel, tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord.”
Elia trädde fram inför allt folket och sa: ”Hur länge ska ni vackla mellan de två? Om Jahve är Gud, så följ honom. Är det Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord.
Ge oss två tjurar. Låt Baals profeter välja ut åt sig den ena tjuren, stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Jag gör i ordning den andra tjuren och lägger den på veden utan att tända eld.
Elia sa till Baals profeter: ”Välj en av tjurarna och gör i ordning den. Ni först, eftersom ni är fler. Anropa därefter er guds namn, men tänd inte elden.”
De tog den tjur de fått och gjorde i ordning den. Sedan anropade de Baals namn från morgon till middag: ”Baal, svara oss!” Men det var knäpptyst. Ingen svarade. Och de hoppade kring altaret som de hade rest.
Vid middagstid drev Elia med dem och sa: ”Ropa högre, för han är ju en gud! Men han kanske grubblar på något? Eller uträttar sina behov? Eller är ute på resa? Eller sover och behöver väckas?”
Sedan sa han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut över brännoffret och veden.” Därefter sa han: ”Upprepa!” De gjorde så. Sedan sa han: ”En gång till!” Och de gjorde så för tredje gången.
Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sa: ”Jahve, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på ditt ord som jag gjort allt detta.
Han sa till sin tjänare: ”Gå upp och se ut över havet!” Så han gick upp och tittade, och sa: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sa Elia till honom att gå tillbaka upp.
Den sjunde gången sa tjänaren: ”Titta! Ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet!” Elia sa: ”Gå och säg till Ahab att spänna för och fara ner innan regnet hindrar honom.”