Själv gick han en dagsresa ut i öknen och satte sig där under en ginstbuske. Han bad om att få dö: ”Nu får det räcka, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.”
Han svarade: ”Jag har varit hängiven Jahve, härskarornas Gud. För Israels söner har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”
Herren sa: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren och se när Herren passerar.” Och en stor stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen.
När Elia hörde det drog han manteln för ansiktet och gick ut och ställde sig vid grottöppningen. Då kom plötsligt en röst till honom: ”Vad gör du här, Elia?”
Han svarade: ”Jag har varit hängiven Jahve, härskarornas Gud. För Israels söner har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”
Elia gick därifrån och fann Elisha, Shafats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
Elisha släppte oxarna och skyndade efter Elia och sa: ”Låt mig först få kyssa far och mor, sedan ska jag följa dig.” Han svarade Elisha: ”Gå tillbaka. För du förstår väl vad jag gjort med dig?”
Så Elisha vände tillbaka. Och han tog sina båda oxar och slaktade dem. Med oxarnas ok kokade han deras kött som han gav till folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia och blev hans tjänare.