Håll vad Jahve din Gud befallt. Vandra på hans vägar. Håll hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Moses lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig.
Då ska Herren uppfylla sitt löfte till mig när han sa: ’Om dina söner ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, ska du aldrig sakna en man på Israels tron.’
Du vet också vad Joab, Serujas son, gjorde mot mig. Han mördade de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han spillde deras blod i fredstid som om det var krig. Han blodade bältet runt sina höfter och skorna på sina fötter, som om det var krig.
Notera även Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dag jag var på väg till Mahanajim. Sedan kom han ner och mötte mig vid Jordanfloden. Då gav jag honom min ed inför Herren att jag inte skulle döda honom med svärd.
Då sa han: ”Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel förväntade sig att jag skulle regera. Men kungadömet förändrades, det gick över till min bror. För det såg Herren till.
Så Batseba gick till kung Salomo för att lägga fram Adonias sak för honom. Kungen reste sig och bugade när han mötte henne. Så satte han sig på tronen. En stol sattes fram åt kungens mor, och hon satte sig vid hans högra sida.
Kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Eftersom han är min äldre bror kunde du lika gärna be mig ge kungadömet till honom, och till prästen Abjatar och till Joab, Serujas son!”
Och nu, så sant Herren lever, han som utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia tas av daga!”
Till prästen Abjatar sa kungen: ”Gå till dina ägor i Anatot! Du förtjänar döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du bar Herren Guds ark framför min far David och delade i allt hans lidande.”
Kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och stod vid altaret. Då sände Salomo iväg Benaja, Jojadas son, och sa: ”Gå och hugg ner honom!”
När Benaja kom till Herrens tält sa han till Joab: ”Kungen säger att du ska komma ut!” Joab svarade: ”Nej, jag vill dö här.” Benaja återgav då till kungen vad Joab sagt och svarat.
Kungen sa till honom: ”Gör som han säger. Hugg ner och begrav honom! Då avlägsnar du skulden från mig och min fars hus för det oskyldiga blod som Joab spillt.
Herren ska låta Joabs blod återvända över hans eget huvud eftersom han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv: Israels befälhavare Abner, Ners son, och Judas befälhavare Amasa, Jeters son. Joab dödade dem med svärd utan min far Davids vetskap.
Deras blod ska återvända över Joab och hans efterkommande för evigt. Men åt David och hans efterkommande och hans hus och hans tron ska Herren ge evig välgång.”
Men tre år därefter hände det att två av Shimeis slavar flydde till Gats kung Akish, Maakas son. Och Shimei fick veta att hans slavar befann sig i Gat.
Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och begav sig till Akish i Gat för att leta efter sina slavar. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina slavar från Gat.
sände kungen bud efter Shimei och sa till honom: ”Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: ’Du ska veta att den dag du går ut och beger dig någon annanstans måste du dö?’ Och du svarade: ’Vad du sagt är bra.’