Han frågade Joshafat: ”Vill du gå med mig ut i krig mot Ramot i Gilead?” Joshafat svarade Israels kung: ”Jag är som du, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar!”
Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska jag gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” De svarade: ”Marschera upp! Herren ska ge staden i kungens hand.”
Israels kung svarade: ”Här finns fortfarande en man genom vilken vi kan fråga Jahve. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig gott om mig utan bara ofärd. Det är Mika, Jimlas son.” Joshafat sa: ”Kungen ska inte säga så.”
Israels kung och Judas kung Joshafat satt nu klädda i sina skrudar på var sin tron. De befann sig på tröskplatsen vid Samarias stadsport medan alla profeterna profeterade inför dem.
Budbäraren som gått för att hämta Mika sa till honom: ”Lyssna! Profeterna lovar samstämmigt välgång åt kungen. Snälla, upprepa nu deras ord och lova också du välgång.”
När han kom till kungen, frågade kungen honom: ”Mika, ska vi gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” Han svarade honom: ”Marschera dit upp, så ska det gå dig väl. Herren ska ge staden i kungens hand.”
Han svarade: ’Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i munnen på alla hans profeter.’ Herren sa: ’Du ska förleda honom, och du ska lyckas. Gå, och gör så!’
Men en man spände sin båge och sköt på måfå. Han träffade Israels kung i en skarv på rustningen. Så kungen sa till vagnsföraren: ”Vänd om och för mig ut ur striden, för jag är sårad!”
Striden rasade hela dagen medan kungen stöttades upp i vagnen under striden mot arameerna. Men på kvällen dog han, och blodet från såret hade runnit ner i vagnen.