Herren sa: ”Jag har lyssnat till din bön och vädjan som du framburit till mig. Jag har helgat detta tempel som du byggt och placerat mitt namn där för evigt. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där.
Men om ni och era söner viker av och inte följer mig och inte håller de bud och stadgar jag lagt framför er, utan går iväg och tjänar andra gudar och tillber dem,
då ska jag avlägsna Israel ur landet som jag gav dem, och templet som jag helgat åt mitt namn ska jag bannlysa från mitt ansikte, och Israel ska bli ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk.
Fastän detta tempel nu är upphöjt ska alla som då går förbi förfäras och vissla. De ska undra varför Herren har gjort så mot detta land och mot detta tempel.
Folk ska svara: Därför att de övergav Jahve sin Gud som hade fört deras fäder ut från Egypten, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem. Därför sände Herren all denna ofärd över dem.”
Så förhöll det sig med det tvångsarbete som kung Salomo införde för att bygga Herrens tempel, sitt eget hus, terrassen, Jerusalems murar, Hasor, Megiddo och Gezer.
Farao, Egyptens kung, hade angripit och erövrat Gezer. Han tände eld på staden och dödade kanaaneerna som bodde där. Sedan gav han staden som hemgift åt sin dotter, Salomos hustru.
– deras efterkommande som återstod i landet, eftersom Israels söner hade misslyckats att helt förinta dem – alla dessa gjorde Salomo till tvångsarbetare, vilket de är än i dag.
Salomo frambar tre gånger om året brännoffer och fredsoffer på det altare som han byggt åt Herren, och han tände rökelse inför Herrens ansikte. Så fullbordade han templet.