Joash sa till prästerna: ”Allt silver som förs till Herrens tempel som heliga gåvor, vare sig det är mönstringspengar eller lösepenning efter det värde som bestäms för var och en, eller pengar som en man i sitt hjärta manas att föra till Herrens tempel,
Då kallade Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och sa till dem: ”Varför restaurerar ni inte templets skador? Nu får ni inte längre ta emot pengar från era värderingsmän. Ni ska ge till templets underhåll!”
Prästen Jojada tog en kista och borrade ett hål i locket. Han satte den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens tempel. Prästerna som vaktade vid tröskeln lade dit alla pengar som kom till Herrens tempel.
Så fort de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare och översteprästen dit upp. De samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens tempel.
Sedan överlämnades det uppvägda silvret till förmännen för tempelarbetena, som i sin tur betalade ut det till de snickare och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens tempel,
och till murarna och stenhuggarna. Silvret användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att restaurera det skadade på Herrens tempel, ja, till alla utgifter för att restaurera templet.
Men för de pengar som kom till Herrens tempel gjordes inga silverfat, knivar, skålar, trumpeter. Inte heller andra föremål av guld eller silver för Herrens tempel.
Då tog Judas kung Joash allt som hans fäder Joshafat, Joram och Ahasja, Judas kungar, hade helgat, och det som han själv hade helgat, samt allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens tempel och i kungapalatset. Allt sände han till arameerkungen Hasael, som då lämnade Jerusalem.
Det var hans tjänare Josakar, Shimeats son, och Josabad, Shomers son, som slog ihjäl honom. De begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.