Joahas gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han levde i de synder som Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att begå. Han tog inte avstånd från dem.
Joash gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han tog inte avstånd från alla de synder som Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att begå, utan gick på samma väg.
Elisha låg dödligt sjuk. Då kom Israels kung Joash ner till honom och grät över honom och sa: ”Min far, min far! Du som är vagnar och ryttare för Israel!”
Sedan sa han: ”Öppna fönstret mot öster!” Han gjorde det, och Elisha sa: ”Skjut!” Kungen sköt, och Elisha sa: ”Det är Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du ska slå arameerna vid Afek tills du gjort slut på dem.”
Då blev gudsmannen arg på honom och sa: ”Du skulle ha slagit fem eller sex gånger! Då hade du slagit arameerna och gjort slut på dem. Nu kommer du bara att slå dem tre gånger.”
En gång höll några på att begrava en man. Då fick de se en hop banditer, och kastade då liket i Elishas grav. Så fort kroppen kom i beröring med Elishas ben fick den döde mannen liv igen och reste sig upp på sina fötter.
Men Herren visade dem nåd, och förbarmade sig över dem. Han vände sig till dem på grund av sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Han ville inte fördärva dem, och ännu hade han inte kastat bort dem från sin närhet.
Då återtog Joash, Joahas son, städerna från Ben-Hadad, Hasaels son, som denne i krig hade erövrat från hans far Joahas. Joash slog Ben-Hadad tre gånger och återtog så Israels städer.