Ahas var tjugo år när han blev kung, och regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Jahves, sin Guds, ögon, så som hans far David,
utan följde i fotspåren efter Israels kungar. Han offrade också sin son i elden efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels söner.
Vid samma tid vann Arams kung Resin tillbaka Elat åt Aram och fördrev Judas män därifrån. Sedan kom edomiterna till Elat och har sedan dess bott i staden.
Så Ahas sände bud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien och sa: ”Jag är din tjänare och din son. Kom upp och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de angriper mig.”
Därefter reste kung Ahas till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en detaljerad teckning av altaret till prästen Uria.
Så prästen Uria byggde altaret helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus. Han färdigställde altaret innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus.
Kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, där det stått mellan hans altare och Herrens tempel. Han ställde det på norra sidan om hans altare.
Kung Ahas befallde prästen Uria: ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer och hans matoffer, och allt folkets brännoffer, matoffer och dryckesoffer. Stänk på altaret allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer. Men kopparaltaret har jag för att söka vägledning.”
Kung Ahas bröt loss sidolisterna från behållarna och tog bort karen från dem. Han lyfte ner havet från kopparoxarna som stod under det och ställde det på ett stengolv.