I Jojakims dagar marscherade kung Nebukadnessar av Babel ut i krig, och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror mot Nebukadnessar.
Herren sände då över Jojakim rövarband av kaldeer, arameer, moabiter och ammoniter. Han sände dem över Juda för att förgöra det, enligt det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna.
Egyptens kung marscherade sedan inte ut mer från sitt land, för Babels kung hade erövrat allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäck till floden Eufrat.
Judas kung Jojakin med sin mor, sina tjänare, sina befälhavare och hovmän överlämnade sig då åt kungen av Babel, som tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår.
Han förde bort alla skatter både i Herrens tempel och i det kungliga palatset, och bröt loss guldet från alla föremål som Salomo, Israels kung, hade tillverkat för Herrens tempel. Det blev som Herren hade sagt.
Han deporterade hela Jerusalem, alla befälhavare, alla mäktiga krigsmän, tillsammans tio tusen man, samt alla hantverkare och smeder. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar.
Nebukadnessar deporterade Jojakin till Babel. Även kungens mor, hans hustrur, hovmän och landets mäktiga män förde han bort som fångar från Jerusalem till Babel.
Därtill alla stridsmän som var sjutusen, och hantverkare och smeder som var ettusen. Alla var de duktiga soldater, som även de deporterades av den babyloniske kungen till Babel.