Av gaditerna gick några över till David vid bergfästet i öknen. De var tappra, skickliga och erfarna krigsmän rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som bergens gaseller:
David gick ut emot dem och sa: ”Kommer ni till mig med fredliga avsikter och vill bistå mig, så är jag redo att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän jag inte gjort något illa, då ska våra fäders Gud se det och straffa er.”
Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sa: ”Vi tillhör dig, David, vi stöder dig, du Jishajs son! Välgång och fred till dig, och fred till dem som bistår dig, för din Gud bistår dig!” Då tog David emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigstrupp.
Från Manasse gick några över till David när han med filisteerna drog ut i kriget mot Saul. Men David och hans män bistod inte filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom. De sa: ”Vi riskerar våra huvuden om han går över till sin herre Saul!”
När han gav sig iväg till Siklag gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, ledare för tusentals krigsmän från Manasse.
Alla dessa krigsmän kom till Hebron, redo för strid och fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Även det övriga Israel var enigt i att göra David till kung.
Också från boende i närheten, ja, ända från Isaskar, Sebulon och Naftali, kom de med mängder av mat till dem, på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar. Det var mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, kor och får, för det rådde glädje i Israel.