Då sa David: ”Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig godhet.” Så David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far. När Davids tjänare kom till ammoniternas land för att trösta Hanun,
sa ammoniternas furstar till Hanun: ”Tror du det är för att hedra din far som David sänt tröstare till dig? Nej, det är för att samla information och förstöra och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig.”
Några kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen blivit så grovt förödmjukade. Kungen lät säga: ”Stanna i Jeriko tills skägget växt ut. Kom sedan tillbaka.”
Ammoniterna förstod att David nu avskydde dem. Så Hanun och ammoniterna skickade drygt trettio ton silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, Aram-Maaka och Soba.
Ammoniterna marscherade ut och ställde upp sig till strid vid stadsporten, medan kungarna som kommit dit gick i ställning för sig själva på öppna fältet.
Arameerna såg att de hade besegrats av Israel, så de sände bud efter arameerna som befann sig på andra sidan Eufrat. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers överbefälhavare.
David fick veta det och samlade hela Israel och gick över Jordanfloden. Han avancerade mot arameerna och gick i ställning mot dem. Och när David ställde upp sig i slagordning mot dem gick de till angrepp mot honom.
Men arameerna flydde för Israel. David dödade av arameerna manskapet på 7000 vagnar och 40000 fotsoldater. Han dödade också deras överbefälhavare Shofak.
Hadadezers tjänare insåg att de hade blivit besegrade av israeliterna. Då slöt de fred med David och underkastade sig honom. Därefter ville inte arameerna hjälpa ammoniterna mer.