Kung David sa till hela församlingen: ”Min son Salomo, den ende som Gud utvalt, är ung och vek. Och arbetet är stort, för palatset är inte för en människa utan för Jahve Gud.
Därför har jag efter förmåga skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds tempel, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Vidare onyxar och andra infattningsstenar, svartglänsande och färgsprakande stenar och alla slags ädelstenar samt marmor i mängd.
Och eftersom jag tycker om min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut skaffat till det heliga templet:
guld till det som ska vara av guld och silver till det som ska vara av silver, till alla de arbeten som ska utföras av hantverkare. Vem vill i dag fylla sin hand åt Herren?”
Dig, Herre, tillhör storhet och makt, härlighet, glans och majestät, allt i himlen och på jorden. Ditt, o Herre, är riket, och du är upphöjd som huvud över allt.
Min Gud, jag vet att du prövar hjärtat och gläds över det rätta. Med ärligt hjärta har jag framburit alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag sett med glädje hur ditt folk som står här har framburit sina frivilliga gåvor till dig.
Sedan sa David till hela församlingen: ”Lovprisa Jahve er Gud!” Då lovprisade hela församlingen Jahve, sina fäders Gud. De böjde sig och föll ner för Jahve och kungen.
Nästa dag slaktade de slaktoffer och brännoffer åt Herren: 1000 tjurar, 1000 baggar och 1000 lamm med tillhörande dryckesoffer, och slaktoffer i mängd för hela Israel.
Överlyckliga åt och drack de inför Herrens ansikte den dagen. Och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste, och Sadok smorde de till präst.