Det var i Asas trettiosjätte regeringsår. Då drog Israels kung Basha upp mot Juda och befäste Rama för att ingen skulle få komma till eller från kung Asa i Juda.
Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens tempel och i kungapalatset. Han sände det till Ben-Hadad, Arams kung som bodde i Damaskus, med detta budskap:
”Vi har ett förbund med varandra, som det var mellan min far och din far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han drar bort från mig.”
Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och angrep Ijon, Dan, Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer.
Vid den här tiden kom siaren Hanani till Judas kung Asa och sa till honom: ”Du förlitade dig på kungen i Aram och inte på Jahve din Gud. Därför har den arameiske kungens armé undkommit din hand.
För Herrens ögon far omkring hela jorden för att stärka dem som håller sig helhjärtat till honom. Denna gång har du handlat oförståndigt. Därför ska du från och med nu ständigt ha krig.”
Då blev Asa arg på siaren och satte honom i stockhuset, så ilsken var han på grund av detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram även mot andra av folket.
De begravde Asa i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han lades på en bädd fylld med kryddor och olika parfymblandningar. Och de tände ett stort bål till hans ära.