Efter några år reste han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta mängder av får och oxar åt honom och folket som han hade med sig. Han hetsade Joshafat att marschera upp mot Ramot i Gilead.
Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Judas kung: ”Vill du marschera ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade: ”Jag är som du, mitt folk är ditt folk. Vi går med dig i kriget.”
Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska jag gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” De svarade: ”Marschera upp! Gud ska ge staden i kungens hand.”
Israels kung svarade: ”Här finns fortfarande en man genom vilken vi kan fråga Jahve. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara ofärd. Det är Mika, Jimlas son.” Joshafat sa: ”Inte ska kungen säga så.”
Israels kung och Judas kung Joshafat satt nu klädda i sina skrudar på var sin tron. De satt på tröskplatsen vid Samarias stadsport medan alla profeterna profeterade inför dem.
Budbäraren som gått för att hämta Mika sa till honom: ”Hör på! Profeterna lovar samstämmigt välgång åt kungen. Snälla, upprepa nu deras ord och lova också du välgång.”
När han kom till kungen, frågade kungen honom: ”Mika, ska vi gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” Han svarade: ”Marschera dit upp, så ska det gå er väl. De ska ges i er hand.”
Han svarade: ’Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i munnen på alla hans profeter.’ Herren sa: ’Du ska förleda honom, och du ska lyckas. Gå, och gör så!’
Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men bär du dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung och de drog ut i striden.
När vagnsbefälen såg Joshafat tänkte de: ”Där är Israels kung,” så de omringade honom och gick till attack. Då skrek Joshafat till, och Herren hjälpte honom. Gud avledde dem från honom.
Men en man spände sin båge och sköt på måfå. Han träffade Israels kung i en skarv på rustningen. Så kungen sa till vagnsföraren: ”Vänd om vagnen och för mig ut ur striden, för jag är sårad!”