Joram hade bröder, söner till Joshafat. De hette Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung.
Deras far gav dem många gåvor: silver, guld, andra dyrbarheter, samt befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, för han var den förstfödde.
Han vandrade i de israelitiska kungarnas fotspår, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Men Herren ville inte förgöra Davids hus på grund av det förbund han slutit med David. För han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.
Edom har revolterat mot Judas välde till denna dag. Vid samma tid revolterade även Libna mot Jorams välde, eftersom Joram hade övergett Jahve, sina fäders Gud.
Det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod: ”Så säger Jahve, din far Davids Gud: Du har inte vandrat i fotspåren på din far Joshafat eller på Judas kung Asa.
Du har vandrat på samma väg som Israels kungar och fått Judas och Jerusalems invånare att vara otrogna, på samma sätt som Ahab. Och du har mördat dina bröder som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
De marscherade mot Juda och invaderade landet. De förde bort allt de fann i kungapalatset, likaså hans söner och hustrur, så att han inga söner hade kvar förutom Joahas, sin yngste son.
Det gick en tid. Och när två år hade gått föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen. Han dog i svåra plågor. Och hans folk tände ingen bål till hans ära, så som de hade gjort för hans fäder.
Joram var trettiotvå år när han blev kung. Han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort, saknad av ingen. De begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.