Han byggde torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han ägde stora hjordar både i Låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han bönder och vingårdsarbetare, eftersom han hade tycke för jordbruk.
Ussia hade en krigsberedd armé. Den drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under ledning av Hananja, en av kungens befälhavare.
I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner som var uttänkta av begåvade män. De placerades på tornen och murhörnen för att skjuta iväg pilar och stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick extraordinär hjälp så att han erhöll stor makt.
Men när Ussia fått denna makt blev han högmodig, till eget fördärv. Han handlade trolöst mot Jahve sin Gud: han gick in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.
De konfronterade kung Ussia och sa: ”Ussia, det ankommer inte dig att tända rökelse åt Herren. Det är prästerna, Arons söner, som är helgade att tända rökelse. Lämna helgedomen! För du har handlat trolöst. Detta ska inte ge dig ära från Jahve Gud.”
Då blev Ussia ursinnig där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna inne i Herrens tempel bredvid rökelsealtaret, slog lepra ut på hans panna inför prästerna.
Översteprästen Asarja och alla prästerna tittade på honom och såg då att han hade lepra i pannan. De drev genast ut honom därifrån. Själv skyndade han också ut eftersom Herren hade rört honom.
Kung Ussia var sedan leprasjuk till sin dödsdag och levde i ett avskilt hus eftersom han hade lepra. Han var bannlyst från Herrens tempel. Hans son Jotam förestod kungens hus och styrde över folket i landet.
Ussia gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem på det gravfält som tillhörde kungarna, för de sa: ’Han hade lepra.’ Hans son Jotam blev kung efter honom.