Efter att Hiskia i trohet hade utfört detta marscherade Sanherib, kungen i Assyrien in i Juda. Han belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
Det samlades mycket folk, och de täppte till alla källorna och bäcken som flöt genom området. De sa: ”Varför skulle de assyriska kungarna komma och finna rikligt med vatten?”
Hiskia visade handlingskraft. Han byggde upp muren överallt där den hade raserats, och reste torn på den. Han uppförde en yttre mur, och förstärkte terrassen i Davids stad. Och han tillverkade mängder av skjutvapen och sköldar.
Med Sanherib är bara en arm av kött. Men med oss är Jahve vår Gud. Han hjälper oss och för våra krig.” Och folket styrktes av orden från Judas kung Hiskia.
Därefter sände den assyriske kungen Sanherib, som med alla sina styrkor låg vid Lakish, sina tjänare till Jerusalem, till Judas kung Hiskia och alla judeer som var i Jerusalem. De skulle säga:
Var det inte Hiskia som avlägsnade Jahves offerhöjder och altaren och befallde Juda och Jerusalem att tillbe inför ett enda altare, och på det tända offereld?
Låt inte Hiskia lura och bedra er! Tro inte på honom! För ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk från min eller mina fäders hand. Så hur skulle då er Gud kunna befria er från min hand!”
Sanherib skrev också ett brev för att håna Jahve, Israels Gud, och sa om honom: ”Lika lite som andra folks gudar kunnat rädda sina folk från min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk från min hand.”
Då sände Herren en ängel som förgjorde varje krigsman, ledare och befälhavare i den assyriske kungens läger. Sanherib återvände med skam till sitt land. När han gick in i sin guds tempel högg några av hans söner ner honom med svärd.
Så även när det kom sändebud från Babels furstar. De var utsända till Hiskia för att höra sig för om det tecken som hade hänt i landet. Då lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.
Hiskia gick till vila hos sina fäder. Han begravdes på den övre delen av Davids söners gravar. Alla boende i Juda och Jerusalem hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.