Han sa till leviterna som undervisade hela Israel och som var avskilda åt Herren: ”Sätt den heliga arken i templet som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Ni ska inte mer bära den på skuldrorna. Tjäna nu Jahve er Gud och hans folk Israel.
Josia försåg lekmännen med småboskap, lamm och killingar, 30000 djur, allt som påskoffer för dem som var närvarande, samt 3000 tjurar. Allt kom från kungens privata egendom.
Hans furstar gav frivilliga gåvor åt folket, prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de främsta i Guds tempel, gav prästerna 2600 påskalamm och 300 tjurar.
Och ledarna bland leviterna, Konanja, hans bröder Shemaja och Netanel, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, gav 5000 påskalamm och 500 tjurar till leviterna.
De avskilde det som skulle användas till brännoffer och gav det åt lekmännen efter deras indelning i familjer, för att de skulle offra det åt Herren, så som det var föreskrivet i Moses bok. På samma sätt gjorde de med tjurarna.
Efteråt tillredde de åt sig själva och åt prästerna. För Arons söner, prästerna, var upptagna med att offra brännoffer och fettstycken tills det blev natt. Därför tillredde leviterna åt sig själva och åt prästerna, Arons söner.
Sångarna, Asafs söner, stod på sina platser, efter befallning av David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun. Och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte lämna sin tjänst eftersom deras bröder leviterna tillredde åt dem.
Så blev allt ordnat den dagen för Herrens tjänst, så att de kunde fira påskhögtid och frambära brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt.
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels dagar. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia, prästerna, leviterna, alla judeer, de israeliter som var närvarande och Jerusalems invånare.
Efter allt detta och när Josia iordningställt templet, marscherade Egyptens kung Neko upp för att strida vid Karkemish, vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.
Då sände Neko bud till honom och sa: ”Vad har jag med dig att göra, Judas kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot det kungahus jag är i krig med. Gud har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud, som är med mig, annars förgör han dig!”
Men istället för att retirera förklädde Josia sig och gick ut för att kriga mot honom. Han lyssnade inte på Nekos ord som kom från Guds mun utan drog ut i strid på Megiddoslätten.
Hans män bar honom från vagnen över till hans andra vagn och förde honom till Jerusalem, där han dog. Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
Jeremia mässade en sorgesång över Josia. Alla sångare och sångerskor berättade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Det blev en tradition i Israel. Och de är nedtecknade bland ’Sorgesångerna’.