Följande började bygga altaret åt Israels Gud: Jeshua, Josadaks son, hans bröder prästerna, och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder. Där skulle de offra brännoffer, så som det står skrivet i gudsmannen Moses lag.
Sedan frambar de det dagliga brännoffret, och offren som hörde till nymånaderna och till Herrens alla andra helgade högtider, och därtill alla frivilliga offer åt Herren.
De gav pengar åt stenhuggare och hantverkare, samt mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna, för att de skulle föra cederträ sjövägen från Libanon till Jafo. Den persiske kungen Koresh hade gett dem tillstånd.
I det andra årets andra månad efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och deras övriga bröder: prästerna, leviterna och alla andra som kommit till Jerusalem från fångenskapen. De leviter som var tjugo år eller mer utsåg de som förmän till arbetet på Herrens hus.
Jeshua med sina söner och bröder, Kadmiel med sina söner, Judas söner, Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna, åtog sig gemensamt att ha tillsynen över arbetarna med Guds hus.
När byggarna hade lagt grunden till Herrens tempel framträdde prästerna i ämbetsskrud och med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler. Tillsammans prisade de Herren efter de anvisningar som hade getts av Israels kung David.
De prisade och tackade Herren: ”Han är god, hans kärlek till Israel är evig!” Hela folket jublade högt och lovprisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.
Men många av prästerna, leviterna och huvudmännen som var så gamla att de hade sett det första templet, storgrät när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade högt i glädje.