”I sitt första regeringsår gav kung Koresh en befallning om Guds tempel i Jerusalem: Huset ska återuppbyggas och vara en plats där offer frambärs. Grunden ska läggas fast. Det ska byggas trettio meter högt och trettio meter brett,
Dessutom ska de kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur Jerusalems tempel och förde till Babel återlämnas. De ska komma till sin rätta plats i Jerusalems tempel och sättas in i Guds hus.”
”Därför ska du Tattenaj, ståthållare i provinsen väster om Eufrat, du Shetar-Bosenaj och era kolleger, ämbetsmännen i provinsen, hålla er borta därifrån!
Jag befaller härmed vad ni ska göra för judarnas äldste när de återuppbygger detta Guds hus. Av kungens skatteintäkter från provinsen väster om Eufrat ska utgifterna till dessa män betalas så att arbetet inte stoppas.
Det som Jerusalems präster uppger att de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska ges dem dag för dag utan försummelse.
Jag befaller härmed att om någon överträder denna bestämmelse ska en bjälke brytas loss ur hans hus och han ska hängas upp på den. Hans hus ska förvandlas till en sophög på grund av det han gjort.
Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som aktivt verkar för att överträda denna bestämmelse så att Guds hus i Jerusalem förstörs. Jag, Dareios, ger denna befallning. Se till att den omsorgsfullt utförs!”
Judarnas äldste byggde framgångsrikt vidare på arbetet medan profeten Haggaj och Sakarja, Iddos son, profeterade. De slutförde bygget så som Israels Gud hade befallt och så som Koresh, Dareios och Artaxerxes, kung av Persien, hade befallt.
Till invigningen av Guds hus offrade de 100 tjurar, 200 baggar, 400 lamm, och som syndoffer för hela Israel 12 bockar, efter antalet av Israels stammar.
De insatte prästerna efter deras uppdelningar och leviterna efter deras avdelningar till att förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det står skrivet i Moses bok.
Prästerna och leviterna hade då renat sig, alla utan undantag var rena. De slaktade påskalammet för alla fångenskapens söner, för sina bröder prästerna och för sig själva.
Israels söner som hade återvänt från fångenskapen åt av det, liksom alla som hade avskilt sig från hednafolkens orenhet för att dyrka Jahve, Israels Gud.
De firade med glädje det osyrade brödets högtid i sju dagar. För Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriske kungens hjärta till dem så att han stödde dem under arbetet på Guds, Israels Guds, hus.