Då kom Hanani, en av mina bröder, och några andra män från Juda. Jag frågade dem om de judar som undkommit och överlevt fångenskapen, och om Jerusalem.
De sa till mig: ”De som är kvar och som överlevt fångenskapen där i provinsen lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är raserad och portarna nedbrända.”
Jag sa: ”O Jahve, himlens Gud, du store och respektingivande Gud, som håller fast vid förbundet och kärleken till dem som älskar dig och håller dina bud.
Lyssna uppmärksamt och se noga, hör din tjänares bön inför dig i dag. Dag och natt ber jag till dig för Israels söner, dina tjänare. Jag bekänner synderna som vi Israels söner begått mot dig. Även jag och min faders hus har syndat.
Men om ni vänder om till mig och åtlyder och följer mina bud, då ska jag, även om ni fördrivits till himlens gräns, samla er därifrån och föra er till den plats som jag utvalt till boning för mitt namn.’
O, Herre, lyssna uppmärksamt till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi tycker om att frukta ditt namn. Ge din tjänare framgång i dag och låt honom möta barmhärtighet hos denne man.” Jag var då munskänk hos kungen.