Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, samt deras bröder mitt emot dem. De lovprisade och tackade växelvis, så som gudsmannen David hade påbjudit.
Vid invigningen av Jerusalems mur söktes leviterna upp överallt där de bodde. De fördes till Jerusalem för en invigningshögtid med glädje och tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor.
och några av prästernas söner med trumpeter. Det var Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf,
och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem.
På den dagen frambar de stora offer och gladde sig, för Gud hade gjort dem överlyckliga. Även kvinnorna och barnen var glada. Glädjen i Jerusalem hördes vida omkring.
Den dagen tillsattes män som skulle förestå förrådshusen som var lager för offergåvor, det första av skörden och tionden. Från städernas åkrar skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. För det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.
De ansvarade för tjänsten för sin Gud och för reningarna. Och sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade påbjudit.
I Serubbabels och Nehemjas dagar gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa dagligen skulle ha. De gav leviterna deras avskilda andel, och leviterna gav Arons söner deras avskilda andel.