för de hade inte mött Israels söner med mat och vatten utan lejde Bileam mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse.
Han hade gjort i ordning ett stort rum åt Tobia, där de tidigare lagt matoffret, rökelsen, kärlen, det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, samt offergåvan till prästerna.
När allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artaxerxes trettioandra regeringsår hade jag rest till kungen. Efter en tid bad jag kungen om tillstånd
och återvände till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib gjort för Tobias skull, då han hade gjort i ordning ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus.
Jag fick också veta att leviterna inte hade fått sin andel. Leviterna och sångarna hade alla därför återvänt till sina marker istället för att sköta sin tjänst.
Jag satte prästen Shelemja, Sadok den skriftlärde och Pedaja, en av leviterna, till att ha tillsyn över förrådshusen, och till assistent fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För de ansågs pålitliga och skulle nu ansvara för utdelningen till sina bröder.
De dagarna såg jag i Juda dem som trampade vinpressarna på sabbaten. Och de tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor, fikon och annat som kunde bäras, och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina livsmedel på den dagen.
Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud sände all denna ofärd över oss och denna stad? Och nu ökar ni vreden över Israel genom att vanhelga sabbaten!”
Så snart det började mörkna vid Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att portarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna så att inga varor kunde föras in på sabbaten.
Sedan befallde jag leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna så att sabbaten kunde hållas helig. Tänk också därför på mig, min Gud, och skona mig i din stora kärlek.
Då tillrättavisade och förbannade jag dem. Några slog jag och drog i håret. Jag påbjöd dem att lova med ed vid Gud och sa: ”Ni får inte ge era döttrar åt deras söner. Inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.
Var det inte på grund av sådant som Israels kung Salomo syndade? Bland de många folken fanns ingen kung som han. Han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Likväl fick de främmande kvinnorna honom att synda.