och sa till sina bröder och till Samariens krigsfolk: ”Vad sysslar dessa patetiska judar med? Ska de få hålla på? Ska de få offra? Ska de en dag få arbetet klart? Ska de ge liv åt de brända stenarna i grushögarna?”
Men när Sanballat, Tobia, araberna, ammoniterna och ashdoditerna hörde att Jerusalems murar höll på att helas och att brächerna började tätas, blev de helt ursinniga.
Efter att jag inspekterat allt reste jag mig och sa till stormännen, styresmännen och det övriga folket: ”Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, som är stor och fruktad. Kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.”
Från den dagen arbetade hälften av mina tjänare, medan andra hälften stod med spjut, sköldar, bågar och pansar. Och ledarna understödde allt folket i Juda
Vid den tiden sa jag också till folket: ”Varje man ska övernatta inne i Jerusalem med sin tjänare, så att de kan vakta oss om natten och arbeta om dagen.”