Sanballat, Tobia, araben Geshem och våra andra fiender fick höra att jag hade återuppbyggt muren och att inga bräscher fanns kvar, även om jag ännu inte hade satt in dörrar i portarna.
Jag sände budbärare till dem med svaret: ”Jag är upptagen med ett stort arbete och kan inte komma. Arbetet skulle stoppas om jag lämnade det och kom ner till er.”
Det stod i brevet: ”Det går ett rykte bland folken, och Gashmu bekräftar det, att du och judarna planerar uppror och att det är därför du bygger muren. Det sägs att du tänker bli deras kung.
Du ska också ha insatt profeter som tänker utropa om dig i Jerusalem: ’Det finns en kung i Juda!’ Det här kommer kungen få höra talas om, så kom därför hit så vi får rådgöra med varandra.”
Jag gick hem till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Shemaja sa: ”Låt oss träffas i Guds hus, i templet, och låsa templets dörrar, för de kommer för att döda dig. De kommer för att döda dig i natt!”
Många i Juda var nämligen förbundna med honom genom ed, eftersom han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Meshullam, Berekjas son.