Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, ty denne var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta.
Jag sade till dem: "Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och medan vakten står kvar skall man stänga dörrarna och sätta för bommarna. Som vakter skall ni ställa ut dem som bor i Jerusalem, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus."
Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma männen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släkt-register. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och där fann jag detta skrivet:
"Dessa är de män från provinsen som drog upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad.
De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana.Detta var antalet män av Israels folk:
Detta var de som drog bort från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel:
Av prästerna: Habajas söner, Hackos söner, Barsillajs söner. Det var han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.
Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter.