Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sa: ”Stå upp och prisa Jahve er Gud, från evighet till evighet!” ”Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.
Du ensam är Jahve. Du gjorde himlen, himlarnas himmel med hela deras härskara, jorden och allt därpå, haven och allt däri. Du uppehåller allt med liv. Himlens härskara tillber dig.
Du fann hans hjärta trofast inför dig. Du slöt förbund med honom, att ge åt hans ättlingar det land som beboddes av kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, jebusiter och girgasheer. Du höll dina ord, för du är rättfärdig.
Du utförde tecken och under mot farao, alla hans tjänare och mot allt folket i hans land. För du visste hur arrogant de behandlade våra fäder. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma i dag.
Du gav dem bröd från himlen mot hungern och vatten ur klippan mot törsten. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du högtidligt lovat dem.
De vägrade lyssna och tänkte inte på undren som du utfört bland dem. De var obstinata och valde i sin upproriskhet en ledare för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, tålmodig och rik på kärlek. Du övergav dem inte,
Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnpelaren vek inte ifrån dem om dagen utan ledde dem på vägen. Och eldpelaren lyste om natten på vägen de skulle gå.
Så deras söner kom och tog landet i besittning. Inför dem kuvade du kanaaneerna som bodde i landet. Du gav dem i deras hand, kungarna och landets folk, och de gjorde vad de ville med dem.
De intog befästa städer och bördig mark. De tog över välutrustade hus, utgrävda brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt sig mätta och feta och njöt av din rika godhet.
Men de gjorde uppror och trotsade dig. De kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem för att få dem att vända om till dig. Och de gjorde sig skyldiga till grova hädelser.
Då gav du dem i deras fienders våld som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet gav du dem befriare som frälste dem från deras fienders våld.
Men så fort de kom till ro gjorde de åter det som var ont i dina ögon. Då överlämnade du dem åt deras fiender som fick härska över dem. Men de ropade åter till dig och du hörde det från himlen. Gång på gång räddade du dem i din barmhärtighet.
Du varnade dem för att få dem att återvända till din lag. Men de var arroganta och vägrade åtlyda dina bud. De syndade mot dina föreskrifter, som ger en människa liv när hon följer dem. De var envisa och obstinata och vägrade åtlyda.
Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktade Gud, du som håller förbundet och är trogen i kärlek: Betrakta det inte som något obetydligt, de svårigheter som drabbat oss, våra kungar och furstar, våra präster och profeter, våra fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas dagar till denna dag.
De levde i sitt eget rike med alla dina goda gåvor, i det rymliga och bördiga land som du skänkt dem. Trots det har de varken tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar.
Dess rika skörd tillfaller kungar som du satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de behagar. Vi är i stor nöd.”
På grund av allt detta sluter vi ett fast förbund och nedtecknar det. Det sigillförsedda dokumentet är undertecknat av våra ledare, leviter och präster.