När Mordokaj fick veta allt som hänt, rev han sönder sina kläder och tog på sig säck och aska. Han gick till stadens centrum och skrek ut sin bittra klagan.
När Esters tjänarinnor och eunucker kom och berättade vad som hänt, blev drottningen djupt skakad. Hon skickade kläder till Mordokaj att ha istället för säcktyget, men han tog inte emot dem.
Ester kallade till sig Hatak, en eunuck som kungen ställt i hennes tjänst. Hon gav honom order att gå till Mordokaj för att få veta vad som hänt, och varför.
Mordokaj gav också Hatak en kopia av det nedtecknade påbudet som utfärdats i Susa angående förintelsen. Det skulle han visa och förklara för Ester. Och han skulle befalla henne att gå in till kungen med en vädjan om nåd för sitt folk.
”Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om en man eller kvinna går in till kungen på den inre borggården utan kallelse, så gäller endast en lag: avrättning. Bara den som kungen räcker ut guldspiran mot, får leva. Själv har jag inte varit kallad till kungen på trettio dagar.”
För om du fortsätter tiga i denna tid kommer hjälp och räddning för judarna från annat håll, men du och din fars husfolk ska gå under. Vem vet om det inte är för en tid som denna som du uppnått kungavärdighet?”
”Gå, samla alla judar i Susa och håll fasta för mig! Varken ät eller drick något under tre dygn, dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor ska också fasta på samma sätt. Därefter ska jag gå in till kungen, fastän det är emot lagen. Ska jag dö, så ska jag dö.”